Trädgårdstoxikologi
Med sommaren blomstrar både blommor och djur i våra trädgårdar. Färgglada, små och större arter som visar sig i den svenska naturen. Bland alla dessa arter finns de som bär på kemiska substanser som är giftiga för oss människor – därför kan det vara bra att ha koll på lite toxikologi i sommarträdgården.
Vad har Sverige för giftiga arter och vad bör du göra om du stöter på dom? Läs mer här…
Det finns ingen entydig definition av begreppet ”gift” från naturvetenskaplig synpunkt. Däremot brukar man säga att en substans, som i en viss koncentration är skadlig för allt levande, utgör ett gift. Toxikologi är läran om gifter. Nedan listas några giftiga arter som går att hitta under den svenska sommaren.
Gräsulv
Gräsulv (Macrothylacia rubil)
Kanske har du stött på denna färgglada varelse i trädgården? För ögat kan den se mjuk och mysig ut att hålla i men detta har också en baksida. Fjärilslarver som Gräsulven (Macrothylacia rubil) är prydda med hårstrån som är kopplade till giftproducerande körtlar. Vid kontakt med Gräsulven fastnar dess hårstrån lätt i huden och framkallar en lokal inflammation, likaså i slemhinnor. Vanliga symptom som uppstår inom några timmar och varar upp till en vecka är:
en stickande känsla
rodnad och svullnad
blåsor
Har du klappat en gräsulv? Gör såhär:
Ta av kläder och föremål som larven kommit i kontakt med.
Skölj med rikliga mängder vatten och torka med hårtork (inte handduk).
Klia och gnugga inte på det drabbade området.
Ta bort de giftiga hårstråna med en pincett och förstoringsglas. (Man kan också prova att avlägsna håren försiktigt med tejp).
Kortisonsalva/kräm kan lindra besvären.
Vid mycket kraftiga eller långvariga besvär kan man behöva uppsöka läkare.
Andra håriga larver som är giftiga är Tallprocessionsspinnaren (Thaumetopoea pinivora), Ekprocessionsspinnaren (Thaumetopoea processionea) och Björkspinnare (Eriogaster lanestris).
Huggorm
På vårkanten krälar huggormen (Vipera berus) ur sin vinterdvala för att sola sig. På sensommaren söker de sig till stränder och våtare marker och kan därför vara svårare att upptäcka. Huggormar skulle dock aldrig gå till anfall mot en människa oprovocerat – då gömmer de sig hellre. Oftast blir människor bitna i foten eller ankeln till följd av att ormen blivit skrämd och försvarar sig.
Effekterna av ett huggormsbett kan variera stort beroende på hur gammal man är och var man blivit biten. Barn, äldre och gravida är särskilt känsliga och vissa kan bli mycket sjuka. Hur mycket gift som injicerats påverkar också. En huggorm kan till exempel bitas utan att injicera gift alls, det kallas för ett ”torrt bett”. Om du blivit biten av en huggorm kan du få följande symptom:
två små bettmärken med 6-9 mm mellanrum
smärta och utvecklad blåaktig svullnad kring bettet
i allvarliga fall yrsel, illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt medvetandegrad.
Svullnaden och missfärgningen kan spridas och omfatta hela den bitna kroppsdelen, även delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.
Har någon råkat bli biten? Gör såhär:
Lugna den bitne, som kan vara rädd och orolig.
Vila och håll den bitna kroppsdelen stilla (giftet sprids fortare vid ansträngning)
Lämna bettstället helt i fred.
Ring läkare eller Giftinformationscentralen för råd. Alla som blivit huggormsbitna bör observeras på sjukhus.
Vid snabb allmänpåverkan ring 112 för ambulans!
Fingerborgsblomma
Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea)
Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) kan ses både i trädgårdar och i det vilda. Dess blad innehåller digitalis som är en substans som kan påverka hjärtat, varför man inte ska äta växten. Det är dock helt ofarligt att plocka blomman (och stoppa fingrarna i munnen efteråt) då förgiftning inte kan ske genom hudupptag. Följande symptom kan uppstå efter flera timmar om växten förtärts:
Illamående och kräkningar
Trötthet och hjärtrytmrubbningar
Har någon smakat på en Fingerborgsblomma?
Ring 112 och begär Giftinformation. Sjukhus kan behöva uppsökas.
Om mer än en smakbit förtärts, ge medicinskt kol. (Medicinskt kol binder giftiga ämnen i magsäcken och förhindrar därmed ämnen från att tas upp i kroppen).
På Giftinformationscentralens hemsida kan du läsa om fler giftiga arter och hur man bör agera om man kommer i kontakt med dom. Du kan också alltid ringa Giftinformationscentralen genom 112 eller på telefon 010-456 67 00 om du behöver hjälp!
Källor:
1177, Skansen och Giftinformationscentralen.