Nobels fredspris till FN:s livsmedelsprogram och kemipriset för upptäckten av gensaxen crispr. Två, kan tyckas, skilda pris utan större koppling till varandra än att det är just Nobelpris. Men en säkrad framtida livsmedelsförsörjning och crispr-tekniken har en gemensam nämnare; växtförädling. En GMO-stämplad företeelse som är alldeles nödvändig för en klimatsmart livsmedelsproduktion.
Vi behöver alla mat för att leva och fungera. Nobels fredspris till FN:s livsmedelsprogram är en viktig påminnelse om hur hunger ofta är en konfliktorsak och hur en säkerställd livsmedelsförsörjning därmed är en av de viktigaste fredsfrämjarna. Det är inte första gången som Nobels fredspris tilldelas upptäckter inom livsmedelsområdet; år 1970 tilldelades Norman Borlaug fredspriset för att uppskattningsvis ha räddat en miljard människor från att dö i svält genom den så kallade gröna revolutionen under 1960-talet. En revolution där växtförädling för högavkastande utsäde och nya jordbruksmetoder var centralt. Samtidigt tilldelas genomredigeringstekniken crispr kemipriset. En teknik som exempelvis kan bota ärftliga sjukdomar men också en teknik som kan användas inom just växtförädlingen.
För den som trott att en majskolv alltid varit lika stor som majskolvarna vi gladeligen lägger på grillen idag eller att ett veteax alltid haft lika stora kärnor att mala mjöl av tror fel. Se gärna bild 1. Bakom varje gröda som vi odlar ligger tusentals år av selektion. Det har nämligen varit fördelaktigt redan för våra förfäder att år efter år välja ut de grödor som på egen hand lyckats anpassa sig bäst till odlingsförhållandena och därmed gett bäst skörd. Mycket har så klart ätits upp, men man har också sparat och använt frön från dessa för att försäkra sig om att det finns mat på bordet även kommande år.
Bild 1. En majskolv innan domesticering och växtförädling jämfört med en majskolv så som den ser ut idag. Bilden är hämtad från James Kennedys bok ”Fighting Chemophobia” sid. 50-51.
Men hur kommer det sig att vissa veteax på en åker blir bättre än andra på att hantera torka? Eller att några majskolvar lyckas växa bättre än andra trots ett högt insektstryck? Svaret ligger i de naturliga, slumpartade mutationer som ständigt sker i såväl växter som i andra organismer.
Crispr-tekniken brukar ofta kallas ”gensaxen”. Mycket förenklat beskrivet kopplas ett guide-RNA ihop med en ”Cas9-sax”. I och med att guide-RNA:t designas för att matcha och binda in till en specifik DNA-sekvens, kan man styra exakt vad man vill att Cas9-saxen ska klippa i arvsmassan. När cellen sedan själv reparerar det som är trasigt blir lagningen ytterst sällan identisk med ursprunget. Resultatet blir en liten förändring i arvsmassan som gör att en växt exempelvis blir extra tålig mot insekter eller extra tålig mot torka.
Låt oss ta en jämförelse – om vi har en påse med alfapet-brickor för hela alfabetet och slumpvis kastar upp tre bokstäver åt gången på spelplanen kommer vi tids nog skriva ”hej” om vi bara kastar tillräckligt många gånger. Om vi istället har något som hjälper oss att känna vilka brickor i påsen som är H, E och J kommer vi betydligt snabbare kunna skriva ”hej”. På samma sätt skulle mutationer som induceras med crispr-tekniken tids nog ske helt ”naturligt” om vi så bara väntar ett okänt antal generationer. Skillnaden är att vi snabbar på det hela eftersom vi vet att vi behöver inducera en mutation för att få en önskvärd förändring och samtidigt får hjälp att inducera den på det specifika stället.
En fungerande, klimatsmart livsmedelsproduktion kräver att vi anpassar grödorna till rådande odlingsförhållanden. Det är knappast kontroversiellt att tycka att det vore bättre med en gröda som tål torka istället för att behöva bevattna med rent grundvatten eller att det vore bättre om plantorna själva kan skydda sig från mögelangrepp istället för att vi ska använda växtskyddsmedel eller tvingas kassera hela odlingspartier. Crispr-tekniken möjliggör klimatsmart teknologi som kommer att vara nödvändig i framtiden.
Inom EU idag får inte crispr-tekniken användas inom växtförädling. Tekniken faller under GMO-lagstiftningen trots att de mutationer som man kan göra med crispr-tekniken inte på något sätt behöver vara skilda från de mutationer som sker av sig självt eller de mutationer som uppstår då man exempelvis (med den godkända metoden) bestrålar utsäde. Märkligt, obegripligt och tråkigt.
När det kommer till grödor så vore det önskvärt att ha en lagstiftning som tittar på grödans egenskaper efter att en mutation skett snarare än att titta på hur mutationen uppstått. Varför skulle en ”naturligt muterad” torktålig veteplanta vara bättre än en identisk planta som tagits fram med en viss teknik? Skulle den vara mindre benägen att sprida sig till omgivningen för att den i och med sin ”naturlighet” är lite mer kompis med växterna intill? Knappast troligt. Genuppsättningen är densamma och båda sorterna är lika dåliga på att sprida sig. Det enda skillnaden är att crispr-tekniken kan åstadkomma samma resultat som evolutionen, fast på väsentligt kortare tid.
Sverige. Ett litet land som bland annat är känt för sina Nobelpris och den stora, pompösa, festen som hyllar vetenskapliga framsteg och upptäckter. Landet där växtförädling positivt nog finns med i regeringens höstbudget. Men crispr-tekniken är förbjuden. EU säger nej och hela eko-och miljörörelsen säger nej. ”Naturligt” är bättre även om det är samma sak som något annat. När det kommer till politik, växtförädling och crispr saknar dessvärre både logik och vetenskap betydelse. Istället tycks känslor och förutfattade meningar genomsyra de regulatoriska processerna i EU.
Denna text är skriven för att förmå en bredare allmänhet att se positivt på årets nobelprisupptäckter. Detta för att vi i framtiden på ett klimatsmart och fredligt sätt ska kunna mätta alla jordens magar. För att åstadkomma detta kommer grödor som är väl anpassade till olika odlingsförhållanden att vara en viktig framgångsfaktor. Och då kan vi inte låta politiker förbjuda tekniker som den samlade vetenskapliga expertisen nobelprisar.
Är du nyfiken på att veta mer om crispr? Kontakta Ida.
