Många uppfattar mikroplaster som ett hot mot miljön. Varningar florerar överallt. Faktum är dock att många studier som påvisat mikroplasters skadlighet inte har genomförts korrekt. De flesta studier har till exempel inte i tillräckligt stor utsträckning jämfört mikroplaster med naturligt förekommande partiklar. Naturen kryllar av partiklar i alla dess former och frågan är om verkligen mikoplast substantiellt ökar förekomsten av partiklar i naturen. Nyligen publicerades det en review som kritiskt granskade de stora alarmistiska mikroplaststudier som tidigare har publicerats. Denna studie lyckades påvisa en rad olika misstag i utformandet av dessa studier. Förutom att inte korrekta referensmaterial har använts, har varken rimliga geometrier eller koncentrationer av partiklar använts.

Liksom diskuterat i det tidigare fokusinlägget på temat mikroplast kan storleken på mikroplasterna vara problematisk. Men inte mer problematiskt än andra partiklar i samma storlek, som kan påträffas överallt i naturen. Många vattenlevande organismer är vana vid att få i sig partiklar av olika slag och har därför utvecklat system för att hantera detta, såsom att spotta ut oönskade partiklar.

Nyligen konstaterade RAC, Europas vetenskapliga rikskommitté, att mikroplastpartiklar inte utgör något signifikant hot mot miljön i dagsläget. Något som däremot är ett jätteproblem är marin nedskräpning, vilket till stor del beror på att större delen av jordens samhällen inte har en fungerade avfallshantering. Makroplast (partiklar större än 5mm) är alltså ett verkligt problem medan mikroplast inte är det. Alltid viktigt att inte jämföra äpplen med päron.

Läs gärna Martin Ogonowskis artikel: What we know and what we think we know about microplastic effects – A critical perspective

Current Opinion in Environmental Science & Health 2018, 1:41–46